Idag på en svenska lektion sa en elev till mig – Jag vill också lära mig svenska. Detta var inte en elev som hade problem med språket på något sätt. Hon bara läste ett uttryck i boken som hon inte förstod ”det får du slå ur hågen” (ung. det får du sluta tänka på). Jag förklarade ordet och pratade om hur språket förändras och att få säger ”slå ur hågen” idag. Eleven kommenterade att ordet var antikt. Jag höll en kort föreläsning om hur språket förändras och att min mamma som är 65 inte förstår mycket av de nysvenska ord som unga slänger sig med. Som exempel drog jag till med kudos (heder åt) för det var ett ord som jag trodde alla skulle känna igen. Eleven tittade på mig som ett frågetecken och jag fick förklara mig på nytt. Så jag försökte med Keff (dåligt) och så fick jag ge upp innan jag helt förstörde hennes hopp om att ”lära sig svenska”.
Att använda nysvenska och gamla ord/uttryck leder ofta till förvirring och ibland kan jag inte låta bli att tänka att vi ordförtjusta och formuleringsglada akademiker är mer förtjusta i nyord än någon annan. Och som tur var är det ju vi som är journalister, svenska lärare, forskare och alla andra språkopinionsbildare. För även om ungdomar är källan till många nyord så är deras förråd av nyord relativt begränsat, de använder som besatta sina tre-fyra uttryck. Språk tycks vara som vin, det mognar och blir intressantare med åldern.
Signerat Calle.
Kommentera än så länge
Lämna en kommentar
